Maljor, Söljor, Schalnålar, Söllstöttor, Hängknappar, Stolpknappar

Maljor

Bondkvinnans livstycke eller klänningsliv snördes framtill med en kedja eller ett band genom maljor, eller så hölls det samman av spännen och hakar. På sina håll miste maljorna så småningom sin praktiska funktion och blev ren dekor. Maljor förekom i mängd i Sydsverige, i Lappland och till viss del i Södermanland.

Söljor

Söljan har till skillnad från andra skånska dräktsilverföremål funnits i en stor del av Sverige. Söljorna är runda eller hjärtformade. Den vanligaste användningen är att hålla samman halssprundet i särken. När i senare tid halsduken kom till användning fästes den samman med söljan.

Schalnålar

Schalnålarna är det yngsta inslaget bland dräktsilvret. Deras funktion har varit att hålla samman ylleschalen över axlarna. Bruket att bära schal är ett mode som kom från den borgerliga dräkten. Schalnålarna har haft kul- eller sköldformade huvuden.
De har använts en eller parvis hopkopplade med en kedja.

Silverstöttor

Silverstöttor eller ”söllstöttor” som det heter på dialekt, har dekorerat mansdräkten. Kring den höga skjortkragen har det ibland bundits ett grönt band som slutat i ett par silverstöttor, deras funktion har varit att stötta kragen. Det verkar vara guldsmederna i Ystad som skapat denna dräktdetalj.

Knappar

Stolpknapparna användes till att knäppa samman kragen. Man använde dem också till ärmlinningarna. Kulformiga hängknappar har kunnat påvisas i dräkten redan under 1300-talet. Ursprungligen har de varit bjällror. Sådana förekom i riklig mängd i den förnäma dräkten. Under 1500-talets högkonjunktur har bruket att bära hängknapparna tagits upp av allmogen. De bars i vissa sydskånska härader ännu under 1850-talet. Hängknapparna har endast haft en prydande funktion.